auntem.blogg.se

Som följd av att jag var en ledsen tjej så beslutades det att jag skulle byta skola efter ca 3/4 av trean.

Detta var alltså mitt nionde levnadsår.

 

När jag berättade detta för J så blev han sådär vuxet allvarlig igen och förstod att jag behövde lite tröst, för att jag skulle sakna honom.

Han sade:

Du kommer alltid vara min Julia, och jag kommer vara din Romeo.

 

Dör. Dör dör dör dör.

Creepy sagt av en tredjeklassare kanske, men gulligt dom bara den.

 

Förövrigt så hade jag gjort slut med A vid det laget. Han började gråta. Hihi.

 

Så slutade jag på den skolan och såg inte J igen förrän i sexan.
Heeehee, ja.

Han kanske inte hade utvecklats till någon hunk direkt, han verkade inte heller ha så mycket kontakt med verkligheten (pratade med sig själv?).

Jag väljer att tro att han helt enkelt blev galen av saknad till mig.

Typ.

Jag var 8 år och gick då i...tvåan, blir det väl?

Som jag nämnde i det tidigare inlägget så fanns det en kille som jag umgicks med.

Faktum var att de ytterst få vänner jag hade så var majoriteten av det motsatta könet. Jag tyckte de var lättare att umgås med helt enkelt.

Hur som haver.

Killen som Safa var assistent till och som jag ibland spenderade rasterna tillsammans med, hette...Hmm. Jag tror faktiskt att jag inte kan/bör skriva ut hans namn. Vi kan kalla honom J. (oooh vad mystisk jag känner mig)

J var ungefär lika knasig som jag, fast på andra sätt- han hade fler och annorlunda diagnoser än mig.

Jag och J var då alltså kompisar, men efter ett tag blev en annan kille del av vårt umgänge. Han hette A och var lite udda han med, men inte fullt så mycket eller på samma sätt som mig eller J.

Vi tre blev ett litet "gäng".

En vårdag gick vi bakom skolan bland träd och stenar med J och all hans energi springande framför mig och A som lunkade bakom.

A mumlade (han mumlade alltid, och hade skånsk dialekt) något om att han ville säga mig en sak. Han tyckte om mig och ville att vi skulle vara ihop kanske eller nåt liksom. 

Jag blev helt kall.

Egentligen tyckte jag att han var jobbig och var bara kompis med honom för att J verkade tycka om att umgås med honom.

Och jag tyckte ju om J.

Han verkade vilja ha ett svar på om han hade chans på mig, och i min oro att på något sätt förlora J som vän om jag skulle förstöra gruppen så svarade jag "Visst".

 

När jag berättade om mitt och As förhållande för J så gav han mig en blick, som när jag idag tänker tillbaka på det var oerhört läskigt mogen. Han sade bara "Det var väl bra...eller?" och log lite sorgset.

...

SÅ STÖRT ICKE-BARNSLIGT. Vi var ju liksom 8 år?!?!?!

Jag fick superdåligt samvete och funderade över meningen med livet.

 

 

Jag och A gifte oss hemma hos mig en tid senare. Min mamma var präst och A gjorde kullerbyttor i min säng samtidigt som han sade "Ja" och rodnade.

Vi hade inte någon bröllopsnatt eller smekmånad, om någon undrade. Han skulle hem till middagen.

NÄR ERIC NORTHMAN ÄR I ENS SOVRUM SÅ SKA MAN FOKUSERA PÅ ATT FÅ AV HONOM KLÄDERNA INTE TJAFSA OM ÄGARSKAP AV ETT HUS.

FFS.

 

Otacksamma lilla slyna.

Ja, kära nån. Mycket har hänt.

Tänker inte ens försöka ta upp allt, kanske egentligen ingenting av det.
Eller, så gör jag det. Vem vet?
Jag är WILD AND CRAZY!!11!

 

 

Hm.

 

 

Moderskeppet åker allt längre ut i rymden i en planerad kurs mot solens förintande eldar, men skickar allt fler nödsignaler om problem som jag måste åtgärda för att göra hennes färd dit dräglig. Jag tvingas åka ut i min lilla farkost allt längre, slösa på energi och tid, för att ta mig till henne och rädda henne.

Desto längre ut hon åker, desto mer önskar jag bara att hon kunde hamna i ett svart hål, där inga av hennes nödsignaler kunde nå mig längre, och jag kunde börja sörja att hon försvunnit.

Jag hatar rymden.

Den har stulit min mamma.

 

 

Skolan går bra, är rolig och inspirerande. Fast det är inte så mycket lärarna eller kanske uppgifterna i sig som är enbart en positiv upplevelse, snarare att jag gör mitt bästa och blir nöjd över det jag åstadkommer och presterar,  att jag faktiskt orkar åstadkomma och prestera. 

På så sätt ger skolan mig ökat självförtroende och självinsikt.

Jag fick A i slutbetyg i Samhällskunskap 1, och jag har hittills i Engelska 7 endast fått gensvar på en av mina texter- den skulle inte betygsättas, men läraren bad om att få använda den som en exmpeltext i framtiden på hur en Argumentative Text skulle se ut.
*Stolt*

/endofskryt

 

Och så har jag ju gått och hittat någon också.

Tihi.

Ja ni ser.

Jag rodnar bara av att se bilder på honom.

Det är klyschigt, helt orginellt, läskigt, självklart, spännande, avslappnande och jag misstänker att det här/han är precis det jag behöver.

 

En ventil, ett lufthål i vardagen. Ett kramvänligt sådant!

 

 

On another note,

 

SNART ÄR MIN FRU TILLBAKAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

 

HURRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA <3 <3 <3 <3 <3 <3

Lesbisk kärlek FOREVAH!!

 

Fest med Frida, Sofia och Myself IN SWEDEN'S PANTS AND EVERYONE IS INVITEEED!

 

Stor kram! <3