11 dagar tills 20 år
Dags för ett lite lättsammare minne tycker jag!
Som jag nämnde tidigare så bytte jag alltså skola i slutet av trean.
För att ta mig till denna skola så behövde jag åka buss (nej det behövde jag inte, det tog typ 10-15 minuter att gå men jag var en lat liten knubbis. Laziness FTW!) till ändhållplatsen, där skolan låg precis bredvid.
Det var oftast samma två bussar som åkte fram och tillbaka på den linjen, och när jag började fyran och alltså var 10 år så hade jag börjat lära mig fordonens egenheter.
Jag upptäckte till exempel att om jag satt på en viss plats på en av bussarna, ungefär i mitten, så vibreradedet.
I sitsen.
Hrm.
Det var oftast samma två bussar som åkte fram och tillbaka på den linjen, och när jag började fyran och alltså var 10 år så hade jag börjat lära mig fordonens egenheter.
Jag upptäckte till exempel att om jag satt på en viss plats på en av bussarna, ungefär i mitten, så vibreradedet.
I sitsen.
Hrm.
Det blev min favoritplats.
12 dagar tills 20 år
Som följd av att jag var en ledsen tjej så beslutades det att jag skulle byta skola efter ca 3/4 av trean.
Detta var alltså mitt nionde levnadsår.
När jag berättade detta för J så blev han sådär vuxet allvarlig igen och förstod att jag behövde lite tröst, för att jag skulle sakna honom.
Han sade:
Du kommer alltid vara min Julia, och jag kommer vara din Romeo.
Dör. Dör dör dör dör.
Creepy sagt av en tredjeklassare kanske, men gulligt dom bara den.
Förövrigt så hade jag gjort slut med A vid det laget. Han började gråta. Hihi.
Så slutade jag på den skolan och såg inte J igen förrän i sexan.
Heeehee, ja.
Han kanske inte hade utvecklats till någon hunk direkt, han verkade inte heller ha så mycket kontakt med verkligheten (pratade med sig själv?).
Jag väljer att tro att han helt enkelt blev galen av saknad till mig.
Typ.
13 dagar tills 20 år
Jag var 8 år och gick då i...tvåan, blir det väl?
Som jag nämnde i det tidigare inlägget så fanns det en kille som jag umgicks med.
Faktum var att de ytterst få vänner jag hade så var majoriteten av det motsatta könet. Jag tyckte de var lättare att umgås med helt enkelt.
Hur som haver.
Killen som Safa var assistent till och som jag ibland spenderade rasterna tillsammans med, hette...Hmm. Jag tror faktiskt att jag inte kan/bör skriva ut hans namn. Vi kan kalla honom J. (oooh vad mystisk jag känner mig)
J var ungefär lika knasig som jag, fast på andra sätt- han hade fler och annorlunda diagnoser än mig.
Jag och J var då alltså kompisar, men efter ett tag blev en annan kille del av vårt umgänge. Han hette A och var lite udda han med, men inte fullt så mycket eller på samma sätt som mig eller J.
Vi tre blev ett litet "gäng".
En vårdag gick vi bakom skolan bland träd och stenar med J och all hans energi springande framför mig och A som lunkade bakom.
A mumlade (han mumlade alltid, och hade skånsk dialekt) något om att han ville säga mig en sak. Han tyckte om mig och ville att vi skulle vara ihop kanske eller nåt liksom.
Jag blev helt kall.
Egentligen tyckte jag att han var jobbig och var bara kompis med honom för att J verkade tycka om att umgås med honom.
Och jag tyckte ju om J.
Han verkade vilja ha ett svar på om han hade chans på mig, och i min oro att på något sätt förlora J som vän om jag skulle förstöra gruppen så svarade jag "Visst".
När jag berättade om mitt och As förhållande för J så gav han mig en blick, som när jag idag tänker tillbaka på det var oerhört läskigt mogen. Han sade bara "Det var väl bra...eller?" och log lite sorgset.
...
SÅ STÖRT ICKE-BARNSLIGT. Vi var ju liksom 8 år?!?!?!
Jag fick superdåligt samvete och funderade över meningen med livet.
Fotnot:
Jag och A gifte oss hemma hos mig en tid senare. Min mamma var präst och A gjorde kullerbyttor i min säng samtidigt som han sade "Ja" och rodnade.
Vi hade inte någon bröllopsnatt eller smekmånad, om någon undrade. Han skulle hem till middagen.
14 dagar tills 20 år
Något jag minns från när jag var 7 år... Hmm.
Det var inte ett så bra år för mig. Var en väldigt ledsen liten tjej just då.
Men. Något måste jag kunna skramla ihop.
Jag var som jag kanske sagt tidigare en riktig ensamvarg, gick omkring för mig själv och undvek medvetet kontakt med alla.
Men en lärarassistent till typ den enda killen jag umgicks med, hette Safa och var en höjdpunkt i min tillvaro.
Vilket land han kom ifrån vet jag inte, hans svenska var bristfällig, men han var hur som helst väldigt bra på engelska.
Han snappade upp mitt intresse för det engelska språket och började att helt enkelt prata engelska med mig, tills han märkte att jag inte förstod eller tappade orken.
Jag tror att det var tack vare honom som jag fortsatte gå till skolan fast jag inte trivdes, samt att jag lärde mig väldigt mycket av honom.
Tack Safa. Med det blanka svarta håret, superhåriga armarna, och förmågan att motivera en sorgsen liten tjej.
15 dagar tills 20 år
Dags för ett minne från mitt sjätte levnadsår. Året man började förskolan, sexårs, whatever.
Från detta år och framåt så är det mycket lättare för mig att erinra mig saker, vilket borde göra dessa blogginlägg lättare att formulera. Men nu är problemet istället vilket minne jag ska välja. Och som vi alla vet är beslutsamhetsångest AWESOME.
Jaja.
Jag var 6 år gammal och gick då alltså på sexårs.
Det var ett rosa hus, med tillbyggnader i det gula tegel som är så klassiskt för skolor.
Som den lilla konstiga skitunge jag var (host, är), så gick jag och filosoferade för mig själv på rasten en regnig höstdag.
Av någon outgrundlig anledning fick jag den briljanta iden att jag skulle sätta på mig huvjackan jag bar, bakofram.
Sagt/tänkt och gjort.
Och så kom tanken att det skulle vara hysteriskt kul om jag skulle fälla upp luvan, så att den täckte mitt ansikte. Då skulle ju folk som såg mig bli helt chockerade av "flickan med det håriga ansiktet" liksom!
Ja.
Så jag gick där med luvan för ansiktet. Gick och gick, hade kul åt min egen finurlighet.
Tills jag gick rakt in i hörnet av huset, den del som dessutom var av tegel.
Tills jag gick rakt in i hörnet av huset, den del som dessutom var av tegel.
Jag började inte gråta, utan skämdes mest för att jag gjort något så dumt (ja, jag insåg faktiskt vid denna tidpunkt hur konstigt jag betett mig). Men jag var lättad över att ingen hade sett mig åtminstone.
Så gick jag in på sexårs igen och fortsatte dagen med en lätt huvudvärk.
På kvällen skulle jag dock på kalas, så jag blev hämtad från skolans område av en kompis förälder och skjutsad dit.
Efter kalaset kom jag hem till min mor som när hon öppnade dörren stirrade på min panna, som vid det laget hade en massiv bula som dessutom hade antagit en vacker blå/lila färg.
Hon trodde jag hade blivit misshandlad på kalaset och började nästan gråta.
Då fick jag försöka förklara hur det hela hade gått till.
Jag tror hon vid just det tillfället insåg vilken konstig liten människa hon hade att göra med.
16 dagar tills 20 år
Jag tänkte fortsätta i mitt skryt-spår och berätta om min förträfflighet som barn.
När jag var 5 år så gick jag på dagis, en för övrigt mycket traumatisk erfarenhet för mig som "special-needs" barn.
Hur som helst.
Av någon anledning, kanske min brist på vänner att umgås med på fritiden eller andra hobbys, så hade jag haft tid och diciplin att lära mig den svåra konsten av att KNYTA SKORNA.
Och inte bara det, mina damer och herrar! Jag kunde dessutom identifiera vilken sko som hörde hemma på vilken fot! (obs, förstod ännu inte begreppen höger och vänster)
Detta ledde till något som kanske bäst beskrivs genom en matematisk formel.
Min BRILJANTA KUNSKAP
+
De andra dagisbarnens inkompetens
+
Fröknarnas brist på tid/behov av rökpaus
=
Min första praktiktjänst som skosnöreknytare!
Det var oerhört spännande. Jag fick prata med "klasskompisar" som jag tidigare aldrig ens lagt märke till, och lärde mig snabbt att speciellt killarna hade en tendens att försöka sparka mig i ansiktet när jag böjde mig ner och knöt deras skor. Jag utvecklade reflexer som en ninja. (Eller nej det sista var en dröm förresten)
När jag idag tittar tillbaka på min praktik som skosnöreknytare så blir jag alldeles gråtmild av sentimentalitet.
...
Eller så får jag lust att skrika KROSSA PATRIARKATET liiite högre nästa gång.
17 dagar tills 20 år
När jag var 4 år så lärde jag mig/kunde jag åka rullskridskor.
Min mor var dock VÄLDIGT noga med att jag använde skydd (lol).
Det var svart-o-illgröna armbågsskydd, knäskydd, handskar samt den obligatoriska hjälmen.
Men den bild och det tydligaste minnet jag har från denna tid, så hade jag samtidigt på mig en ljuslila klänning med en blomma på.
STAJLISH.
Nä, men det var good times. Livsfarligt, men kul. Som det mesta i livet.
18 dagar tills 20 år
Ett minne från mitt tredje levnadsår då, 1996/1997 (blir det väl?? Kan inte räkna.)
Vi hade en liten uppblåsbar "pool" (ca 10 djup. Plaskdamm.) som min mor så generöst lät mig fylla med vatten och leka i vardagsrummet.
Där vi hade ett vackert fiskbensmönstrat parkettgolv.
...
Vad i helvete tänkte min mor med???
Hur som helst, jag hade upptäckt Disneys Askungen och var väldigt fascinerad av hennes livsöde.
Så jag satt där på golvet, naken, med en trasa jag doppade i poolen/plaskdammen och sjöng "Sjung min näktergal" väldigt sorgset samtidigt som jag tvättade golvet.
Mamma kom in och ertappade mig mitt i denna scen, och om jag inte missminner mig så fångades detta på film (VHS, old schoooool).
19 dagar tills 20 år
Jajemen! Dags för ett "minne" från mitt andra levnadsår, 1994/1995.
Jag var tydligen en hejare på att klättra vid denna tidpunkt i mitt liv! Jag besteg berg och apade mig i träd.
Credit till min mor som helt coollugnt stog och observerade mina äventyr, utan att frukta för mitt liv nämnvärt mycket.
Även om jag inte minns detta själv, så vet jag att jag även senare (ca 8års ålder) älskade att skutta omkring i berg och liknande. Som en liten bergsget.
20 dagar tills 20 år
Idag är det exakt 20 dagar tills jag fyller 20 år.
WOOOHOOO!!!
Systembolaget here I come!
I min brist på bättre saker att göra (shh, skolarbete räknas inte), så hade jag tänkt att jag varje dag fram tills födelsedagen skulle blogga om ett minne från ett år i mitt liv. Alltså, idag är det "dag 1" = år 1!
Oj oj så många minnen jag har från mitt första levnadsår.
Eller inte.
Det får helt enkelt bli något som jag sett bildbevis på och fått förklarat för mig av människor som var närvarande.
När jag var 9 månader så döptes jag.
På middagen/fikat efteråt var jag så överraskade jag många släktningar med att kunna springa på långborden enbart med stödet av att hålla i min mammas eller kusins finger samtidigt.
Jag kunde alltå gå/springa nästan helt på egen hand vid 9 månaders ålder. COOLT VA?
Sen verkar den förmågan dock ha försvunnit med åldern, men så blir det kanske när man börjar tidigt.
För övrigt misstänker jag att jag också bajsade, kissade, åt barnmat och höll mamma vaken om nätterna ganska mycket under detta året.
#1993 #coolstorybro #babybabybabyoooh
Gotland 2013 - BILDKAVALKAD
På måndag morgon inledde Frida och jag resan mot Gotland, där vår älskade vän Sofia jobbar och bor för tillfället.
Varken Frida eller jag själv hade fått mycket sömn natten innan, så vi var lite slitna, men peppen övervann eventuell trötthet!
Palla sitta ner när man kan stå och vänta.
Färjan som tog oss från Nynäshamn till Visby.
Not too shabby weather, I must say.
Instagrammad bild på två peppade tjejer.
Och så -poff- så var vi i Visbys hamn!
<3 Reunited at last! <3
Förutom att titta på fina kompisar så kunde man också betrakta den vackra staden.
COOLAST
Här satt vi och åt glass. Nomnomnom
Sofia köpte en fin klänning. Den var SUPERDRY
Utsikten när vi satt och åt på Trädgårn.
Sofia beställde en specialdryck, cause she's fancy like that
Told ya.
Frida beställde någon slags specialare, och fick tillaga köttet själv på en lavasten.
Cool idé.
Men inte så kul om man är två vegeterianer som får sitta bredvid i stekoset.
Hur som helst, vi åt kikärtsbiffar med lätt friterad sötpotatis och tzatsiki till.
OMNOMNOM
OMNOMNOM
Mätta och belåtna brudar.
Vi gick förbi en mur. Det var coolt.
Hihi
Bilfärden från Visby till Fröjel var inte fy skam den heller.
När vi kom fram fick vi bubbel som smakade persika och "jul". Ingen i juryn kunde avgöra exakt vad det var.
Mysigt var det i alla fall!
Dagen efter gck Frida och jag en promenad medan Sofia slet hårt för brödfödan.
Trots moln och hård vind var det vackert och häftigt.
Frida, the expert, kastade macka.
Någon hade lämnat denna fina hälsning i sanden.
<3
<3
Efter promenaden var vi lite trötta.
Frida botade detta med sömn, jag med godis.
Frida botade detta med sömn, jag med godis.
Efter en vilpausen gick vi och hämtade Sofia från jobbet, och blev bjudna på gammal cider.
Whatever, gratis är alltid gott!
Gick ner utan bedövning.
Men en cider räckte inte, Sofia ville ha oss fulla. Här öppnas mer bubbel!
Slurp.
MAT
Hihi :)
Och lite senare på kvällen; en helt packad Emmy.
Någon minut senare låg jag på golvet med ett paket kakor och fnissade.
Någon minut senare låg jag på golvet med ett paket kakor och fnissade.
Hmm.
Redan dagen efter var det dags att bege sig tillbaka. Här i Visby igen för en lunch.
Bagel. Nomnomnom.
Sen botaniska trädgården!
Frida, like she owns the place.
Åååh. <3
Frida the supermodel
Sen var vi vid färjan igen, där dessa vackra töser gav varandra massage i väntan på att det var dags att åka.
Finaste <3
Och sen, på färjan.
Sen finns två bilder från pendeltågsresan hem, men vi var som ni kan förstå lite slitna vid det laget.
Så dom får man snoka reda på på instagram istället. ;)
Och det var bilder från en underbar resa tillsammans med vänner. <3
Det är inte så jävla svårt
NÄR ERIC NORTHMAN ÄR I ENS SOVRUM SÅ SKA MAN FOKUSERA PÅ ATT FÅ AV HONOM KLÄDERNA INTE TJAFSA OM ÄGARSKAP AV ETT HUS.
FFS.
Otacksamma lilla slyna.
Så mycket
Ja, kära nån. Mycket har hänt.
Tänker inte ens försöka ta upp allt, kanske egentligen ingenting av det.
Eller, så gör jag det. Vem vet?
Jag är WILD AND CRAZY!!11!
Hm.
Moderskeppet åker allt längre ut i rymden i en planerad kurs mot solens förintande eldar, men skickar allt fler nödsignaler om problem som jag måste åtgärda för att göra hennes färd dit dräglig. Jag tvingas åka ut i min lilla farkost allt längre, slösa på energi och tid, för att ta mig till henne och rädda henne.
Desto längre ut hon åker, desto mer önskar jag bara att hon kunde hamna i ett svart hål, där inga av hennes nödsignaler kunde nå mig längre, och jag kunde börja sörja att hon försvunnit.
Jag hatar rymden.
Den har stulit min mamma.
Skolan går bra, är rolig och inspirerande. Fast det är inte så mycket lärarna eller kanske uppgifterna i sig som är enbart en positiv upplevelse, snarare att jag gör mitt bästa och blir nöjd över det jag åstadkommer och presterar, att jag faktiskt orkar åstadkomma och prestera.
På så sätt ger skolan mig ökat självförtroende och självinsikt.
Jag fick A i slutbetyg i Samhällskunskap 1, och jag har hittills i Engelska 7 endast fått gensvar på en av mina texter- den skulle inte betygsättas, men läraren bad om att få använda den som en exmpeltext i framtiden på hur en Argumentative Text skulle se ut.
*Stolt*
*Stolt*
/endofskryt
Och så har jag ju gått och hittat någon också.
Tihi.
Hihi.
Hihihihi.
Ja ni ser.
Jag rodnar bara av att se bilder på honom.
Det är klyschigt, helt orginellt, läskigt, självklart, spännande, avslappnande och jag misstänker att det här/han är precis det jag behöver.
En ventil, ett lufthål i vardagen. Ett kramvänligt sådant!
On another note,
SNART ÄR MIN FRU TILLBAKAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
HURRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA <3 <3 <3 <3 <3 <3
Lesbisk kärlek FOREVAH!!
Fest med Frida, Sofia och Myself IN SWEDEN'S PANTS AND EVERYONE IS INVITEEED!
Stor kram! <3
Krakow i bilder!
Bilder från min resa till Krakow, Polen.
Lägenheten som vi hyrde:
C och Gs sovrum (Mor och far typ)
Vardagsrummet (Med A till vänster och G till höger)
Badrummet på nedre våningen (Inget lås, lol)
Köket
Utsikt från trappan, ner mot entrén
A sov här. Typ utanför vårt sovrums dörr. Det hela var lite weird men allt gick bra.
Sovrummet där jag och S sov (jag sov i en annan säng, i ett hörn. ELLER??? ;););););) )
Badrummet på övre våningen. Men det användes knappt, då det var fönster ut till rummet/hallen där A sov, så allt syntes/hördes. Heheh.
Sovrummet som aldrig användes, då det var iskallt och hade hundra fönster men inga gardiner.
Resorna:
Arlanda på morgonkvisten
Från Wien till Krakow (och retur) åkte vi propellerplan!! Spännande och kul!
Som ni ser. Glad och pepp på flygresan.
Krakows flygplats.
Jag på Wiens flygplats. Lite trött kanske.
Hmm.
Auschwitz:
(Arkebuseringsväggen)
Några av de tavlor med namn på Holländska judar som omkom. Alltså. Bara Holländska.
De där tavlorna är typ tre meter höga, och alla är inte ens på bild.
Birkenau:
Arkitektur i Krakow:
Arkitektur Kazimierz (De judiska kvarteren):
Saltgruvan:
En polsk hjälte. Kommer inte ihåg varför dock. Sorry Polen!
Han till vänster var vår guide, och var helt sjukt rolig. Borde jobba som komiker. Kommer ihåg mer av hans epic skämt än fakta om gruvan :P
Tar en sån
Sån
Och några såna
MATEN (och restaurangerna):
Grillade grönsaker med halloumi och tzatziki
GOTTTTT
SÅ GULLIGT SALT!!!
Det imundigades på denna svenskägda restaurangen Szara, som hade Biff Rydberg, plankstek mm på menyn.
DUMPLINGS med ost och potatis. (Pierogi)
DUMPLINGS med kål och svamp.
Mushroom stew. Försök uttala det på polska.
Förrätt: Aubergine med tomatsås och parmesan
Varmrätt: Soppa (Lök? kommer inte ihåg)
EFTERRÄTT: AMAZING KIWI MED KIWISORBET, GRÄDDE OCH KIWISÅS OMG GOTT
Förrätt : Feta. soltorkade tomater sallad
Drink1: P&G-tini. GOOOOOOOOTTT
Varmrätt: Skaldjurstallrik (Mest fisk, men gott ändå)
Drink2: P&G-tini GOOOOOOOOOOOOOTT
Snacks hemma (standard varje kväll)
Överallt fanns det såna här fik, helt livsfarligt!
Blev alkoholist. Yay for me.
Saker jag köpte:
Godis till er tjejer! Säg vilken ni vill ha :)
Smycken!! Hahaha så jääävla awesome kitsch!
Nagellack <3
Krakow, Polen
Igår var jag på ungdomsmottagningen för första gången (om man inte räknar med de gånger man gått med skolan och fått kondomer under stora fnissattacker).
Det var helt okej, barnmorskan var snäll och lite flummig. Ska dit igen om ca två veckor. PEPPEN ÄR STOR
Men det viktigaste av allt....
Imorgon reser jag iväg till Krakow!
TJOHOOO :D
TJOHOOO :D
Det ska bli så himla kul, häftigt och spännande.
Åter igen 29/1!
Pöss på er <3
Filmdags
Om en liten stund ska jag se The Big Lebowski.
...
Men inte ensam.
Teeheehee
~ Toodles ~
Nyår i bilder
Hej!
Okej, vi låtsas som att det inte alls gått nästan två veckor, och visar lite bilder från nyår!
Frida, being sexy.
UTSIKTEN JAOOOO
Nyårsgos!! <3
Det var awesome, supermysigt och fint. Tack underbara Frida för jättebästa starten på året!
Gott nytt år!
Tjohooo!
Så har ännu ett år gått.
Dags att börja på ny kula, clean slate, osv osv.
Lite senare kommer Frida hit hem till mig och ska fira in det nya året, det ska bli asmysigt. :D
Så här tänker jag att vi ska se ut vid tolvslaget:
Najs att bo på femte våningen liksom. Hittills har det inte smällts så mycket fyverkerier, men jag tror ändå att det kommer bli asfint sen när det kommer igång.
Tänker på er, mina vänner i världen, och hoppas ni har det awesome och att ni tar hand om er!
Älskar er!
SCHKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL
<3
Dan före dopparedan
Usch vad tiden går fort!
Snart har ännu ett år gått.
Imorgon är det julafton, och jag struntar i vad alla tjafsar om- jag ska se Kalle Ankas jul!
Jag fick underbara julklappar av Frida häromdagen; två paket (Jag har lyckats behärska min nyfikenhet och faktiskt inte öppnat dom!) och världens sötaste"gran"!
Morgondagen kommer spenderas hemma hos moderskeppet, där det ska produceras julgodis.
Eller nej, inte julgodis. Chokladdoppade munkar.
Heh.
God jul?
Ja, och så ska vi ju kolla på Kalle Anka. Och sörja att den mörkhyade dockan inte finns kvar. :(
Idag har jag städat och pysslat lite, nu ska jag gå och handla, och senare ska jag tvätta.
Sen kan julen komma in i mitt (ganska) rena hem.
~ God jul! ~
p.s Skickar tankar och kärlek till Frida och hennes familj <3
Pengar rullar in som det ska, Det går bra nu, kompis, det går bra nu
Okej.
Igår gick jag runt och svävade på moln. (Gjorda av pengar)
Sen blev jag påmind om att man faktiskt måste betala skatt också.
Som den politiskt intresserade människa jag är så har jag i hela mitt liv propagerat för att skatt är något positivt, och fick därför lite blandade känslor när jag såg en stor bit av mina pengar försvinna i ett anonymt skattehål.
Första tanken var att JAG KOMMER INTE FÅ NÅGONTING AAAAAAAAAALLS
Men sen gjorde jag en budget och insåg, jo det kommer jag visst. :D
Så, jag svävar på moln idag med, de är bara inte gjorda av fullt så mycket pengar som igår.
Och
DAGS FÖR SKRYT IGEN
JAG FICK A I KURSEN SVENSKA 1!!!!!!!!!!!!!!
A
A
A
A
A
WHAAT????++?!?!??!1+1+1?
Hahaha, god jul eller vad?
KRAM mina underbara stöttepelare <3
